Ger mig in i jämställdhetsdebatten
Jag länge funderat på en sak angående den jämställsdebatt som pågår i Sverige. Jag skulle inte kalla mig själv feminist inte för att jag inte tror på kvinnors och mäns lika värde. Utan för att jag hellre vill kalla mig liberalist. Jag tror på individens egen förmåga och de mänskliga rättigheterna. Man som kvinna, barn som vuxen, rik som fattig, svart som vit, alla ska ha lika rätt och samma möjligheter.
Anledningen att jag inte vill kalla mig feminist är för att jag tycker det är fel att de erkänner mannen som norm i samhället. Feministerna pratar hela tiden om att vi kvinnor ska eftersträva och göra allt som männen gör. Varför kan vi inte vända på debatten och utgå från kvinnan som norm? Varför måste männen jobba så mycket och försörja sina familjer? Varför får inte männen lyxen att vara föräldralediga och ha tid att lära känna sina barn på riktig? Varför är ansvaret för familjen mindre värt än tjäna pengar och göra karriär? Varför är det inte synd om männen som genom tiderna inte fått vara hemma och ta hand om sin familj?
I de bästa av världar tjänar män och kvinnor lika mycket för lika arbete, jobbar lika mycket och delar lika på föräldrar ansvaret. Och för att nå den bästa är världar tror jag att vi måste vända debatten och värdera familjeansvaret högre än vad vi gör idag. Det måste bli högre status bland män att vara hemma med barnen och klassiska kvinnliga värden måste bli mer attraktiva! Fortstätter vi att ha de manliga värdena som norm kommer förändringen ta mycket längre tid. Kvinnor och män måste mötas halvvägs för att vi ska skapa en förändring. Problemet är inte bara att vi har för få kvinnor på ledande poster. Problemet är att vi även har för få män som väljer familjen framför karriären.
