Skam den som ger sig
För 5 år sedan valde jag fel. Jag flyttade till en ny stad och påbörjade en ny utbildning. När jag sedan var klar med utbildningen var jag så peppad som jag aldrig tidigare varit. Trodde av hela min kropp och hjärta att jag valt världens bästa jobb. Jag skulle ut i arbetslivet och ta det med storm. Jag skulle göra karriär, bli framgångsrik, jobba 24/7 och absolut inte träffa någon kille. Det var min plan och inget skulle stoppa mig.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Jobbet var precis så som jag trott att det skulle vara förutom den lilla detaljen att jag hatade det och bokstavligen sög på det. När jag jobbat i halvår blev jag dessutom mot förmodan kär, på riktigt och det gick inte att stoppa. Efter ett år flydde jag mer eller mindre från jobbet och började på min nuvarande arbetsplats. En ganska lång period efter kändes det som jag drabbats av sorg efter en stor förlust. Mitt drömjobb hade visat sig vara min mardröm. Nu har jag en mer nyanserad bild av arbetslivet och är inte hälften så naiv som jag var då. Jag har nu hittat tillbaka till min drivkraft och har återigen fullt fokus på att jag en dag, inom en överskådlig framtid, kommer att hitta mitt drömjobb.
Förhoppningsvis kommer jag en dag se tillbaka på detta och vara tacksam. Tacksam för att det var just detta felsteg som senare skulle visa sig vara nyckel till min framgång. Var jag naiv nu igen? Jag älskar att vara naiv. Man måste drömma för att våga!
