on.the.upper.edge

Jag minns första dagen på mitt X-jobb. Hur jag och S började prata och hur vi klickade direkt, båda hade karriärsinstinkten inom sig. En sak jag blev så överaskad över var att hon ställde mig så många frågor, hon var så intresserad av mig. Dagar in och dagar ut satt vi och pratade om våra drömmar, våra trappor vi skulle upp för, våra mål i livet, vad vi vile satsa på och hur vi skulle lyckas med det. Ingen hade svaren men båda hade glödet.

Det kändes som det mest var jag som pratade. Men hon lyssnade och det var exakt det jag behövde, någon som lyssnade på mig och mina tusen drömmar. Någon som kunde vägaleda mig. Inte nödvändigtvis säga vad som var rätt eller fel, ingen som nödvändigtvis skulle dömma mig men någon som kunde hjälpa mig balansera på den tunna linan när jag fallit ner. Och S var S med uperwoman efter sig. Idag driver vi bloggen tillsammans och hon är en vän för livet.

Så nu till karriär, är kollegor eller arbetet det viktigaste på jobbet? Jag säger arbetet för bra kollegor blir alltid vänner som aldrig lämnar en oavsett om man lämnar jobbet eller ej. Så nu längtar jag tills imorgon så jag kan få svar på det här mailet som kan få mitt liv att ändras till fullo, fifan vad glad jag är!

Ps. jag ska bli en bättre lyssnare. S jag hör dig!