on.the.upper.edge

Detta blogginlägg har en av mina bästa vänner skrivit. Jag bad honom berätta historien om ett projekt som vi arbetade med tillsammans under vår studietid.  

- En utav mina absolut mest värdefulla erfarenheter fick jag då jag var med och startade kampen för den fängslade journalisten Dawit Isaak i Linköping 2004. Det var jag, tillsammans med fem andra personer som gick samman och ville förändra världen. Vad sex personer som inte passerat 25 och levde på lånade pengar kunde åstadkomma visste jag inte då men det blev mer än jag någonsin kunnat ana.

Vi var sex hungriga entusiaster som ville göra skillnad men saknade en idé. Det var yrvädret TH som kom med idén. Han sa att det fanns en svensk som satt fängslad i Afrika som ingen brydde sig om. Ingen kände igen namnet Dawit och ingen kunde historien. Vi fick börja med att läsa på om ämnet, göra en strategi och sätta den i verket. När ett gäng studenter ska förändra världen är det viktigt med gemenskap. Vi hade inga pengar och förväntade oss inte tjäna några. För att det skulle kännas som att vi förändrade världen beslutade vi oss att ta till ovanligt radikala grepp. Vi skulle göra en hemsida, samla in namn och sätta upp affischer för att marknadsföra sidan. Ett mål var också att lära alla på universitetet om Dawit. Det gjorde vi.

Vi snickrade snabbt ihop sidan och affischerade hela universitetet en natt i november och vi gjorde det på natten för att göra hela operationen mer spännande. Vi satte lappar på toaletter, dörrar och anslagstavlor. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Städpersonalen var inte nöjda men hade tålamod med vår entusiasm. Värre var det med kåren som hotade med advokater eftersom vi brutit mot deras affischeringsregler. Detta var naturligtvis en jackpott. Kåren gav sig på några studenter som kämpade för mänskliga rättigheter i Afrika. Det skickade vi till tidningarna som nappade direkt. Namninsamlingen slog nya rekord och var inte längre universitetets angelägenhet utan hela Sveriges. Vi blev årets studentorganisation på Linköpings Universitet. En grupp demokratikämpar från Eritrea ville ha vår hjälp att bygga en hemsida som skulle bli deras plattform för samordningen av oppositionen runt om i världen. Tre personer åkte med tiggda pengar till London och gjorde jobbet för en totalkostnad på 30000 kronor.

Vår kampanj fortsatte och inkluderade tillslut ett 20-tal riksdagsledamöter runt om i Sverige. Tyvärr är Dawit fortfarande fängslad. Jag skäms. Men jag är samtidigt stolt att vi fick Linköping att tillsammans med London och Washington DC att bli de starkaste fästena för motståndare till den Eritrianska regimen, det sa en representant för regeringen till den största tidningen i Asmara (Eritreas huvudstad). 

Vännerna har jag kvar och kommer alltid att ligga nära mitt hjärta. Allt började med en idé. Jag hoppas att jag någon gång i framtiden kan göra något lika roligt. 



Loggan ovan är gjord av en av medlemmarna i gruppen. Loggan används idag av de flesta stora tidningarna i Sverige som stödjer kampen för frigivning av Dawit.

Idag har vi varit på barndop och kväll ska vi på inflyttningsfest till några bekanta. Hela dagen känns så ofrivilligt vuxen på något sätt. Även om jag är 28 år, har sambo, bostadsrätt, bil och fast jobb så känner jag mig inte hemma i vuxenvärlden. Vill inte vara där riktigt ännu. Det här med barn och bekanta känns fortfarande främmande. Notera att jag väljer ordet bekanta istället för vänner.  Är man vuxen när man börjar kalla folk bekanta istället för vänner?

Ikväll ska vi till ett par som just är vad vuxna människor skulle kalla bekanta. Vi ska till ett par som är en gammal arbetskamrat till min pojkvän och hans flickvän. Jag har träffat dem två gånger innan på fester hos gemensamma vänner. Min pojkvän och hans gamla arbetskamrat träffas 1-2 gånger om året tillsammans med andra gamla kollegor, äter middag och gör någon grabbig aktivitet tillsammans. Flickvännens pappa har en bongård som vi brukar köpa kött från. De är tacksamma att vi köper kött och speciellt då min pojkvän även fått sina vänner, kollegor och släkt att köpa kött från deras gård. Paret är roliga och trevliga men vi känner dem som sagt inte speciellt väl.

För bara något eller ett par år sedan skulle jag kallat detta par vänner.  Nu kommer jag på mig själv att kalla dem bekanta. Har jag blivit ofrivilligt vuxen nu? Hela denna beskrivning av vilken relation vi har till detta par känns också väldigt vuxen? Dessutom skulle jag för bara några år sedan ha sätt fram mot festen och planerat in en utgång efteråt. Nu känns det som vi går på festen av plikt. Det är något som vi borde göra och vi vill ju hålla kontakten med dessa människor. Jag har redan planerat min ursäkt för att inte följa med ut. Jag ska upp och plugga imorgon. Hur vuxet känns inte detta? Och vad är egentligen skillnaden mellan bekanta och vänner?

När tidningen VOGUE utser “The ten best of the year” är Michelle Obama med bland de 10 utvalda.

Kunde inte låta bli att köpa special numret av VOGUE när jag var i NY. Inspirerade för karriären om något - snygga kläder javisst!

Priserna på bostäder i Stockholm stod stilla den senaste månaden enligt statistik från Mäklarsamfundet.  Kanske ingen statistik man kan dra några slutsatser ifrån, men för alla oss som funderar på att köpa lägenhet är det positiva siffror.

Hemkommen med ångesten över att vara tillbaka i vardagen hängande över mig har jag ändå hunnit vara någorlunda produktiv. Har haft möte med min karriärcoach.  Tyckte det vara bra att ta det redan första dagen efter resan för att påsåsätt direkt komma in i rytmen full fart framåt. Mötet var bra som vanligt. Dock hade jag inte riktigt svar på alla hennes frågor och det krävs en del fundering från min sida för att komma framåt. Tills nästa möte har vi kommit överens om att jag ska komma två steg framåt istället för ett steg framåt som det hittills varit mellan mötena. Två steg framåt låter fenomenalt. Snabba steg i rätt riktning.

Efter en del vånda vågade jag även titta på tenta resultatet. Var orolig att få dåliga nyheter, men så fel jag hade. Jag skrev VG på tentan. Kan det bli bättre? Har vinden vänt? Som sagt snabba steg framåt.

New York var fantastiskt, wow vilken stad! Kände redan i taxin från flygplatsen på väg till hotellet första dagen, med utsikt över Manhattan, att New York är en stad jag kommer att återkomma till många gånger om. Staden rymmer allt jag kan önska mig. Alla städers stad på något sätt, om ni förstår vad jag menar.  En stad som rymmer allt det senaste inom modevärlden, klubblivet, affärsvärlden, ja allt det senaste inom det mesta.  En stad med en enorm puls, liv och rörelse. Men det är också en stad som har lyckats bevara det gamla från förr precis som det var för sisådär 100 och 50 år sedan. En stad med ett lugn, en harmoni och en gemenskap. Kan inte riktigt sätta fingret på det men New York är fabulöst.

Älskade jag inte storstadspuls innan jag åkte så gör jag det nu. Älskade jag inte mode innan så gör jag det nu. Älskade jag inte business så gör jag det nu.  Älskade jag  inte skyskrapor så gör jag det nu. Älskade jag inte frihet innan så gör jag det nu. Återigen New York är fantastiskt, wow vilken stad!

Ofta när jag är bort och kommer hem har jag känslan; borta bra men hemma bäst. Denna känsla vill inte riktigt infinna sig denna gång. Vill vara där och inte här!

Resfebern smyger sig på. Imorgon är jag på andra sidan jorden, i staden som aldrig sover. Åter torsdagen den 18 november.

Blir så peppad, peppad, peppad av Nasim. Efter New York blir det handling, handling, handlig! Full fokus framåt. Vi ska framåt och det nu! ENERGI!!!!!

Bild: http://sophiesfashion.blogg.se

Alla människor gör misstag i livet, små som stora. Jag har tidigare skrivit här på bloggen att jag ska nå mina karriärdrömmar genom att;

1.       Drömma, våga, göra

2.       Arbeta HÅRT!

3.       Förändra de sakerna hos mig själv som är nödvändiga

4.       Tro på mig själv och kämpa trots motvind

5.       Lär av andra och mina misstag

Dessa fem tillvägagångssätt skrev jag ner för cirka 3 år sedan. Jag ska ärligt säga att jag inte lyckats leva efter alla men är på god väg. Dock bör jag ta fram och läsa dem lite oftare för att ständigt bli påmind. En av punkterna som jag behöver jobba på och som jag har fått i uppgift av coachen är att fundera över är hur man kan göra ett misslyckande till en framgång. När är ett misslyckande ett misslyckande egentligen? Jag har tänkt väldigt mycket på detta. Jag har en period i mitt liv som jag ser som ett misslyckande. Det stör mig enormt mycket att jag inte bara kan lämna det bakom mig, gå vidare och se att det jag lärt mig kommer vara nyckel till min framtida framgång.

Kanske är det så att ett misslyckade är ett misslyckande om man låter det vara just ett misslyckande? Är man klok nog att inse att man faktiskt lärt sig något av det som gick fel, är det kanske inte längre ett misslyckande. Då har misslyckandet blivit en lärdom och en lärdom är alltid en framgång. Jag vet att det är precis så här och det var därför jag skrev för tre år sedan att jag skulle lära mig av mina misstag. Ändå sitter jag här och tycker fortfarande att perioden i mitt liv var ett misslyckande. Jag har fortfarande svårt att se det positiva i det hela. Vad jag måste göra är helt enkelt att sätta mig ner och fundera på vad jag egentligen lärde mig under den här perioden.  För något måste jag ju ha lärt mig? Om inte annat ska jag lära mig att hålla överenskommelsen med dig själv om de fem tillvägagångssätten för att nå framgång.  

På post- it lapparna har jag skrivit frågor som jag har fått i uppgift att svara på av min karriärcoach. Frågorna gäller just den perioden i mitt liv som jag ser som ett misslyckande.

Jag har funderat en del på vad det innebär att vara entreprenör. Enligt Nationalencyklopedin är en
entreprenör en ”person som i konkret handling skapar ny affärsverksamhet”.
Det är alltså en person som startar företag.

För mig och som jag tror även för många andra kan ordet ha en vidare betydelse. I den vidare bemärkelsen skulle jag vilja beskriva det som en förmåga att hitta nya infallsvinklar, förändra, utveckla och skapa nytt. Tänka annorlunda, tänka stor, se möjligheter och att våga ta steget att skapa resultat genom handlingskraft. Som jag ser det är en entreprenör en person som är nyfiken, självständig, kreativ, envis och har en positiv syn på arbete. Entreprenörskap handlar om att ha visioner och vara visionär!

Jag blir varm i kroppen när jag tänker på det. Vem vill inte vara så! Min direkta dröm är kanske inte att starta eget företag, i alla fall inte just nu, men jag skulle mer än gärna ha ett jobb där jag får nyttja entreprenörsandan inom mig. Det är mitt mål! KAN, VILL, SKA! DRÖM, VÅGA, GÖR!

I morse vaknade jag 06.15 av en morgonpigg pojkvän som frågade om jag önskade frukost på sängen. Självklart ville jag det, finns det ett bättre sätt att starta dagen. Efter det hoppade jag in i duschen och kände att det där med att lägga karriären på hatthyllan inte kommer bli aktuellt förens på torsdag kväll. Kände att jag sprudlade av idéer och jag var tvungen att boka in ett pepp - möte med Nasim. När jag senare är på väg till jobbet känner jag dock att huvudvärken smyger sig på. Denna ständiga huvudvärk, börjar bli en nagel i ögat. När jag sedan väl kommit till jobbet och sätter mig vid mitt skrivbord, spiller jag självklart ut min te- kopp över hela skrivbordet. Jag som hade en sådan bra start! Det var helt enkelt bara att gilla läget. Det man inte har i huvudet får man ha i benen som min kära mor brukar säga. Hur som, innan det var dags att sätta igång och jobba, hann jag i alla fall skriva min to-do-list för veckan.

Tänkte börja med en följetång här på bloggen. Med jämna mellanrum kommer vi att skriv om entreprenörer som vi gillar.

Den första är Ivan Daza, grundare av Blatteförmedlingen. Blatteförmedlingen arbetar för mångfald på arbetsplatser och förmedlar arbete till invandrare. Jag har läst en artikel om honom i Jusek (nummer 1/2010) Hans idén började med att han var trött på alla skriverier i media om arbetslösa invandrare. Nu några år senare har han förmedlat hundratals jobb. Hans budskap är att mångfald är synonymt med affärsnytta. Om 10 år tror han mångfald är en självklarhet på arbetsmarknaden och de företagen som inte insåg det i tid kommer att vara utslagna. Hoppas han har rätt!

Wow- vilken entreprenör! Imponerande att ta fasta på ett samhällsproblem och göra det till en affärsidé.  Gillar att han gör Sverige till ett bättre samhälle att leva i med sitt mångfalsarbete och sitt entreprenörskap.

På torsdag firar vi som sagt 2 år. Traditionsenligt ska vi fira på Rolfs kök, där vi hade vår första dejt och där vi firande vår 1 årsdag och där vi ska fira kommande årsdagar. Eftersom vi åker tidigt fredag morgon ska vi ta en långlunch istället för att gå dit på kvällen. Känns romantisk att fira mitt på dagen.   

Rolfs kök är trendigt samtidigt som charmigt. En blandning mellan kvarterskrog och en gourmetkrog. Mycket god kvalité på maten och personlig service. Inte speciellt billigt men inte särskilt dyrt.  

"Om man inte älskar för mycket älskar man inte nog."


Roger de Bussy- Rabutin

För en vecka placerar jag alla mina karriärdrömmar på hatthyllan och njuter av livets goda. Jag laddar upp för semester.  Passande nog firar jag och min pojkvän även två år nu på torsdag.  Det ska bli underbart, som jag har längtat och drömt om att åka till New York. Romantik, god mat och shopping. Nästa torsdag är jag back in business och har möte med karriärcoachen inbokat. Känns som en perfekt start efter semestern.